Vad är det då för musik folkmusikern Vegar har skrivit för denna ovanliga sättning? Är det barockinspirerad kammarmusik, dansant folkpop i stråkdräkt, ett kammarmässigt spelmanslag eller en folklig stråkkvartett? Producenten Anne Hytta ger svaret: “Det är inget av detta – men något av allt. Vegar har skrivit musik utifrån allt han har mött som spelande och lyssnande musiker genom åren. Så hör jag det. ‘Vegarskt’, starkt färgat av de personliga bidragen från de andra musikerna och av personligheterna i Ottars resonanssträngsinstrument. Det låter orkestralt – brett och fylligt – i ena ögonblicket, som en strömmande slåtterälv i nästa, poröst och öppet i de stilla partierna.”
Vegar var nyfiken på hur Ottars instrument kunde klinga tillsammans. “Hur kunde så många resonanssträngar tämjas till att sjunga i samklang? Vad händer med alla dubbelgrepp – och inte minst med stämningen? Går det att greppa lika, och hur gör man när folk stämmer lite olika? Kunde jag skriva musik inspirerad av den klassiska stråkkvartetten, men ändå förankrad i och med sin grund i folkmusiken?” Resultatet blev Istem, ett beställningsverk till Telemarkfestivalen 2025. Vegar har tagit avstamp i slåtternas former – här finns både springar, halling, reinlender och vals. I kombination med några av Vegars egna kompositioner och små improvisationer utmanar han både instrumenten och musikerna i ett unikt samspel.Vegar var nyfiken på hur Ottars instrument kunde klinga tillsammans. “Hur kunde så många resonanssträngar tämjas till att sjunga i samklang? Vad händer med alla dubbelgrepp – och inte minst med stämningen? Går det att greppa lika, och hur gör man när folk stämmer lite olika? Kunde jag skriva musik inspirerad av den klassiska stråkkvartetten, men ändå förankrad i och med sin grund i folkmusiken?” Resultatet blev Istem, ett beställningsverk till Telemarkfestivalen 2025. Vegar har tagit avstamp i slåtternas former – här finns både springar, halling, reinlender och vals. I kombination med några av Vegars egna kompositioner och små improvisationer utmanar han både instrumenten och musikerna i ett unikt samspel.
Vegar Vårdal
Jag började spela hardingfiol i tonåren, när Asker og Bærum Strykeorkester behövde en solist till Fossegrimsuiten, op. 21 av Johan Halvorsen. I efterhand har jag tänkt att det hade varit roligt att skriva något för stråkkvartett med hardingfiol som soloinstrument – och här sitter jag nu, 35 år senare, och har faktiskt gjort det. Det hade inte varit möjligt utan de år jag har bakom mig, särskilt tiden på Norges musikkhøgskole med Sven Nyhus som lärare. Där fick jag arbeta med det klassiska repertoaret för hardingfiol av tonsättare som Geirr Tveitt, Johan Halvorsen, Eivind Groven och inte minst Sven Nyhus själv. Jag fick också en grund i att läsa hardingfiolenotation och tränades i att skriva ned slåtter – i samma tradition som Ludvig Mathias Lindeman och andra tidiga upptecknare arbetade under 1800-talet.